Etikett: Dekius Lack

Ny bok 2025-11-15: Dekius Lacks roman Dumskallarnas paradis. En fattig ung man utan jobb och framtidsutsikter står beredd att kasta sig framför ett tåg. Han blir hindrad av att en miljardärska faller ihop i hans famn och han behöver ringa ambulans. Utan att riktigt veta hur det har gått till dras han in i de rikas värld.

Dumskallarnas paradis är en mix av skröna och bitsk samhällskritik. En omtumlande framtidsdystopi där en del (tyvärr) redan förverkligats. Samtidigt lyckas berättelsen vara en hyllning till böcker och litteraturens kraft. Häng med när Pål (med efternamnet Pot) berättar om en omtumlande period i sitt unga liv!

”Ledamöterna undrade förstås vem jag var som kommit till dem i en något för trång kostym. Fatima hade lugnat mig. Hon försäkrade mig att mina kläder var mitt bästa kamouflage. Hon sa att bankfolk alltid klär sig extremt propert för att lura folk att tro att deras pengar är i goda och noggranna händer. Hon säger också att borgarbrackor vill ha kläder som ser dyra ut, medan riktigt rika människor i stället vill ha kläder som ser alldagliga ut, men som trots detta ska vara superdyra och superspeciella för att det ger status med dessa extremt dyra alldagliga kläder bland andra som är riktigt rika. Detta medan den exklusiva gruppen hyperrika är så uppslukade av sig själva att de knappt är medvetna om att de lever i en värld med andra människor och därför klär sig hur som helst. Ofta tvättar de sig inte ens, enligt Fatima, och den gruppen skulle tydligen jag av någon anledning kunna tillhöra.”

Ny bok 2024-11-15: Dekius Lacks roman Dotterns dom. Berättelsens huvudperson är Christoffer, en före detta kriminalvårdare. Han får reda på att dottern som försvann för honom som nyfödd sitter häktad för ett allvarligt brott. Han vill genast hjälpa henne, men det är inte lätt för hon sitter med fulla restriktioner och får inte ta emot besök. Fördelen är att hon sitter häktad på hans gamla arbetsplats vilket gör det lättare när han bryter sig in i häktet. Nackdelen är att hon inte vet vem han är.

”Han öppnade dörren till korridoren igen, steg ut, lät dörren stängas och låsas bakom sig, och gick sedan tomhänt till vilrummet. Han låste upp, öppnade och gled in, och lyssnade till låsklicket när dörren låstes bakom honom. Där satt han sedan på den smala sängen fram till klockan 11.50 för att därefter försöka ta sig till ett nytt gömställe, närförråd Gul. Ett litet garderobsliknande rum som låg på häktets andra sida och som man inte kunde komma till utan att passera häktets mest trafikerade platser som Visionsrummet och Sysselsättningens olika avdelningar som snart skulle fyllas med folk. Ett förråd som han enligt sin nya plan inte kunde ta sig till förrän strax innan matvagnarna rullats ut på lunchrundan. Då var korridorerna ovanligt tomma och personalen som mest upptagen. Åtminstone i teorin. Vad han inte räknat med var att bemanningen ändrats och bevakningen blivit mer rigorös sedan han slutat, att det till exempel installerats nya AI-kameror, speciellt på Torget, så den kameraskugga han åtminstone bitvis försökte söka upp fanns nästan inte längre. Dessutom måste han passera två kameror med ljudupptagning. När han sedan sa till sig själv: ‘Nu måste jag ha lite tur’, förstod han inte hur mycket tur som faktiskt krävdes.”