I den sjunde fristående boken om polisinspektör Robert Wall befinner sig Robert i ett mycket bekymmersamt läge. Han är kidnappad av afghanska terrorister och tillsammans med bl a soldater ur det illa åtgångna amerikanska specialkommandot TF373 sitter han inlåst i en källare någonstans i Red Dessert utanför Kandahar. En fånge om dagen arkebuseras i väntan på att terroristerna får som de vill.
Robert förbannar sin otur och konstaterar att enda anledningen till att han sökte utlandstjänsten var att imponera på sin fru Petra och nu har hans liv nått den absoluta nollpunkten. Eftersom han nyligen är tillfångatagen och har krafter kvar utses han att ingå i den grupp fångar som ska försöka fly från kidnapparna och hämta hjälp. Flykten går illa redan från början, bara två i gruppen lyckas ta sig förbi taggtrådsstängslen och vidare ut i ökennatten innan kulsprutorna upptäcker dem. Robert Wall är den ene, den andra personen visar sig vara en ung kvinnlig officer som får en avgörande betydelse för vår hjälte.
Roberts utlandstjänstgöring föregicks av en tuff tid på hemmaplan. Han beskylldes av sina kollegor på jobbet för att vara osynlig. Petra gick ännu längre än så, hon ansåg att han nästan inte existerade alls, för att hans håglöshet gjorde att han var på väg att upplösas helt och hållet. Som nirvana, fast på ett dåligt sätt. Inte ens hos barnen kunde Robert få något stöd. Men att Robert kommer att kallas den osynlige polisen har en helt annan förklaring. Den här boken handlar om revansch. Någon gång ska väl eländet vända, resonerar Robert, någonstans måste det väl finnas en pendelrörelse i den gudomliga
rättvisans namn?
DEKIUS LACK 